Jag har reagerat på hur mycket man dömer andra människor, ibland gör man det tyst, ibland inför andra. Jag har börjat tycka illa om de gånger jag dömt människor jag aldrig träffat. Jag har känner faktiskt ånger för det. Vem är jag att döma någon jag aldrig pratat med, hälsat på. Vet inte om jag håller på att få andra värderingar men de sista månaderna så jag slutat döma andra eftersom i deras värld är de lika korrekta som jag är min. Alla får vara som de själva väljer att vara.

Jag har dömt tustentals människor jag aldrig träffat, de kanske har klätt sig annorlunda, använt jobbiga gester, lyssnat på enligt mig dålig musik. Allt det här dömandet kommer från hur jag har det i mitt liv, inget från hur jag kan tänka mig de lever sitt, rätt trångsynt om ni frågar mig. Man måste vara vara större i sitt synsett för andra människor, alla har vi vår egen verklighet att leva efter. Det som jag tycker är coolt kan vara det töntigaste någon annan vet men jag kan ha lika svårt att se det som motparten.

Det känns lite som ett uppvaknande, lite sent men bra att det händer någon gång.

Att bli vuxen handlar om att få andra värderingar, synsett och större förståelse. Inte om att man ska ändra sin personlighet och livsstil, man ska göra det man trivs med då mår man också bäst.


/MathiasGoes

Ett jävla snöoväder är på väg mot Lagom...

/MathiasGoes - lägger sig ner och dör

Jag är trött på mitt land, varför ska allt vara så himla lagom, när får jag bli stor nog att bestämma själv i mitt liv?

Det finns mycket fint med Sverige men det gör inte det till någon utopi. Jag vill själv kunna bestämma när,var och hur. Vill jag köpa ett LITET paket cigg ska jag få göra det, vill jag dansa tills solen går upp ska jag få göra det, vill jag köpa en ask Panodil på natten ska jag ha möjligheten.

Är det inte sjukt att man inte ens kan köpa receptfri medicin när man behöver det, vad kan det ha för skada om varje affär fick ha ett sortiment. Vem fan tror att någon ska gå och knarka ihjäl sig på receptfria läkemedel, om nu någon idiot får den tanken så låt den personen göra det, det räcker med livlinor, säkerhetsbälten och skyddsnät. Snart är det här inget problem när även andra företag får börja sälja men ändå något att vara förbannad på hur det ens kan ha existerat.

Det som gör mig mest galen av allt är Systembolagt, dit nyblivna 20åringar vallfärdar, där smyg alkolister stryker längs väggarna en måndagsförmiddag. Varför får inte jag som en egen självständig individ, som tar hand om mig själv, handla när jag vill. Om jag blir sugen på ett glas vin eller en kall på kvällen vill jag kunna ta ett beslut som grundar sig på att jag verkligen är sugen på det, inte för att storebror staten tror att den gör alla en tjänst genom att bestämma åt mig när, var och hur. Låt mig vara, OK? Avskaffa monopolet och låt människan själv avgöra vad som är bäst.

Sverige är bra på många sätt men för människor som vill leva fritt är det ett fängelse. Med murar högre än Alcatraz, livlinor längre än hängslena hos Karlsson på taket. Jag avskyr lagom, jag är inte lagom någonstans, antingen är jag för mycket eller för lite. Full fart eller så tar jag det riktigt lugnt, växel 2,3,4 är något övriga får syssla med. Antingen är jag världen bästa pojkvän eller den sämsta, vän och ovän, full eller nykter, speedad eller låg, sällan är jag mellan.

Mitt avsky för landet lagom gör mig till älskare till varje europisk stad jag besöker, jag lever fritt, gör vad jag vill, dricker vilka tider som helst, lägger mig inte innan jag är nöjd. Jag lever...

Sverige är tryggt och bekymmerslöst, det matas man med hela uppväxten och jag känner hur svårt det är att bryta, till er som gjort det, stort GRATTIS! Till alla er som tog en chans att göra något nytt, ännu större GRATTIS! Till alla er som inte är LAGOM, jag älskar er! Till alla er som sticker ut, ni förtjänar en tapperhetsmedalj för visat MOD!

/MathiasGoes - lagom är inte alltid bäst

Hello, this is England!

Quite nice, maybe i will stay here.

 

/MathiasGoes - world wide