Jag har reagerat på hur mycket man dömer andra människor, ibland gör man det tyst, ibland inför andra. Jag har börjat tycka illa om de gånger jag dömt människor jag aldrig träffat. Jag har känner faktiskt ånger för det. Vem är jag att döma någon jag aldrig pratat med, hälsat på. Vet inte om jag håller på att få andra värderingar men de sista månaderna så jag slutat döma andra eftersom i deras värld är de lika korrekta som jag är min. Alla får vara som de själva väljer att vara.

Jag har dömt tustentals människor jag aldrig träffat, de kanske har klätt sig annorlunda, använt jobbiga gester, lyssnat på enligt mig dålig musik. Allt det här dömandet kommer från hur jag har det i mitt liv, inget från hur jag kan tänka mig de lever sitt, rätt trångsynt om ni frågar mig. Man måste vara vara större i sitt synsett för andra människor, alla har vi vår egen verklighet att leva efter. Det som jag tycker är coolt kan vara det töntigaste någon annan vet men jag kan ha lika svårt att se det som motparten.

Det känns lite som ett uppvaknande, lite sent men bra att det händer någon gång.

Att bli vuxen handlar om att få andra värderingar, synsett och större förståelse. Inte om att man ska ändra sin personlighet och livsstil, man ska göra det man trivs med då mår man också bäst.


/MathiasGoes