Det är jag, Veronica M och en stor del av världen som aldrig är nöjda. Jag känner mig stressad inför alla måsten som finns idag, man ska ha den nyaste Iphonen, finaste kläderna, cool bil, vara smal, se bra ut, ha en framgångsrik karriär, massor av hobbies och vänner i mängder.
Jag är ett praktexemplar på alla de här måstena och jag blir stressad och mår ibland dåligt över att inte uppnått en del av dessa saker. 
Kör en Audi a4 -01, har en slimmad nice telefon, vill och gör en hel del resor, massor av goda vänner, har en lcd-tv, har en xbox 360, har canal+ sport och viasat sport, köper dyra kläder, nyss köpt ny flashig notebook, är gruppchef på min arbetsplats, tjänar rätt bra, bor i en lagom inredd lägenhet och äter med Villroy&Bosh bestick. Men nästan ingen av de här sakerna får mig att bli nöjd. Det är sjukt att jag inte är nöjd, säkerligen skulle 80% av jordens befolkning vara mer än nöjda med hälften av det jag har, men inte jag.

Min nya notebook köpte jag endast för att jag vill ha en HDMI-utgång och en mindre notebook, det kosta mig 11.000kr. Jag kunde inte nöja med någon billigare men det hade räckt gott med en för 5-6000kr.
Vi lever i ett sjukt konsumeringssamhälle där man inte är någon förren man spenderar varje krona man tjänar på något nytt och häftigt. Vi är åsnor som låter oss gå på det här och de som inte ens förstår det här är de trögaste av dom alla. Vi är lurade av någon eller några person som sitter och håvar in så ofantligt mycket pengar på oss puckon som inte förstår att lycka inte kommer ifrån bilen vi nyss köpt, Dior solisarna vi måste ha nya varje sommar. Hade tänkt att sälja min xbox 360 bara för att jag inte har HDMI utgång på den!!! Jag klarar mig lika bra utan, det blir inte någon skillnad i bildkvalitet men ändå ville jag sälja den med förlust bara för att köpa en ny likdan, jag mår illa av mig själv nu när jag insett att jag lider av ett sjukligt beteende som så många andra.
Jag är sjukt trött på den har karusellen, det har börjat snurra för fort för mig och jag vill hoppa av.

Jag ska bli nöjd pga av vem jag är och inte köpa mig till kortvariga lyckokänslor.
Det jag tänker fortsätta med är att köpa kläder, det är nog en av få saker som gör mig glad, gillar att klä mig snyggt och det är jag väldigt nöjd med. jag kommer nog inte lära mig att bli nöjd direkt det är en uppträningsförmåga. Men att känna mig tillfreds inombords borde jag lätt klara av.  Jag har alltid känt att gräset är grönare på den andra sidan men när jag väl kommit dit så blir jag lika besviken varje gång.

Vi bor ca 6,7miljarder människor på jorden och vi ser ut som vi gör, men enligt moderepotage, tidningsartiklar och reklam bilder ska vi se perfekta ut annars duger vi inget till, det är otäckt med tanke på kanske 0,1% av dessa 6,7 miljarder är perfekta om man ser genom deras ögon.  Så resten kan vi slänga i soporna.
Jag får panik när jag tänker på hur många människor som försöker efterleva alla krav på hur man ska se ut när det egentligen är i princip omöjligt att uppnå för ingen är perfekt. Alla bilder vi ser är retuscherade på alla sätt och vis. Så vi blir matade med massor av ouppnåliga lögner och när vi inser att just vi inte kan bli så vacker som man ska vara, då dör vi inombords och slutar att se på sig själv som man duger något till.
SLUTA SLUTA SLUTA SLUTA se och lyssna på reklam,tidningar och annan information som bara är till och berätta för dig att du inte är värd att få vara dig själv.

Plan:
Sluta köpa den senaste tekniken.
Sluta spela bort pengar, det räcker med 2-300kr, det är trots allt ett nöje som kan förhöja spänningen inför en match.
Sälja min bil till våren och köpa en billigare eller ingen alls.
Sluta tro att jag behöver alla måsten för att vara lycklig.
Sluta känna efter om jag är nöjd med tillvaron, det blir ändå nästan alltid negativt.
Sluta tro att alla har det så mycket bättre än jag.
Lära mig uppskatta min enkla vardag.
Satsa på människorna istället för sakerna runt dom.
Lägga energi på att lära känna mig och vad jag verkligen behöver.
Sluta tro att det jag har inte duger efter en stund.

Jag kommer använda min farmor som en stor jävla förebild och verkligen ta åt mig av hennes glädje över att ha fantastiska barnbarn, ha råd med kuriren varje dag, att kunna se på 3st tvkanaler, vara frisk, fått en hörapparat. När man träffar henne så är hon fantastisk, alltid glad, skrattar hela tiden.
Man frågar hur hon mår och får tillsvars att "jo vars, lite krämper här och där men det biter inte på mig, jag är glad över att jag är frisk".
Sitter här och blir tårögd när jag tänker på henne och hur hon totalskiter i allt det här som jag oroar mig över. Hon blir lycklig när hon får plantera blommor på våren, när vi kommer och äter hos henne varannan torsdag, när solen lyser. Hon är en underbar människa som aldrig gjort någon illa.
Hon är det jag vill bli, nöjd över livets små godsaker.

Brukar säga "det är bra för Sverige" som en Carl Bildt imitation, men det är slut nu! Inga mer ytliga måsten, ingen köphysteri.

/MathiasGoes - to a better place