Alla vi har våra svaga sidor och min är förmodligen kvinnor, känner en monstruös dragningskraft till det andra könet. Visst är det positivt men det har även slutat i mycket strul, jag har svårt att veta när jag ska sluta innan det är för sent. Jag hamnar i situationer jag lovat mig själv att inte hamna i och vips är allt det jag lovat mig själv bortglömt. Jag har ett selektivt minne men när det kommer till kvinnor så existerar inte minnet överhuvudtaget, totalt bortblåst.

Jag har en usel självdisiplin när jag t ex druckit, då finns det bara en väg och den är sällan en vacker slingrande alpväg utan snarare en klusterbombad lerväg i Irak. Jag har mycket svårt att bära iväg mig själv i nackskinnet när jag har det så trevligt med kvinnor. Har en svaghet för kvinnor som har något lite speciellt över sig, det kan vara ett jäkla humör, ett mer annorlunda utseende, en blick som sänker en hormonstin tjur, något som gör personen mer spännande redan vid första blicken.

När jag analyserar vad som fick mig att fastna för mina tidigare flickvänner så var det följande, en personlighet som var skönt dryg, ett leende som kunde få Antarktis att smälta. Jag vägrar ha någon mainstream tjej som låter sig bli hunsad av sin kille, det ska vara mer som rysk roulett. Det kan bli väldigt jobbigt ibland men ändå så nice med lite pang pang. Visserligen har jag aldrig haft ett lugnt och städat förhållande så kan inte uttala mig om det, dock är jag inte besviken för det. Jag har haft och fått det som jag velat.

/MathiasGoes