Har upptäckt att jag börjar bli en humanist, börjat bry mig om andra som jag inte gjort förrut. Nu pratar jag om människor som betyder väldigt lite för mig, personer jag kanske träffar för första gången. Vet inte hur det kommer sig.

Hänt ett flertal gånger att under ett samtal så stannar jag upp och känner att jag bryr mig om vad den här personen säger till mig, jag lyssnar och försöker förstå. Givetvis så gör jag det alltid med mina vänner men nu även människor som jag inte har någon relation till.

Har alltid trott att jag skiter i andra men det kanske har med åldern att göra, mognar likt ett plommon i augusti. Empati har jag haft väldigt svårt att ta till mig, det har inte funnits där förrut tills nu. Har fortfarande svårt att ta till mig vissa känslor när jag ser ett repotage om svält och krig men även där så håller jag på att förändras. Tycker själv att det är bra, kanske blir jag en bättre person av det. Kanske är jag den nya Ghandi? Nu ska vi inte ta det på för mycket allvar, det är bra helt enkelt.

/MathiasGoes - lite bättre