Varje gång ett av mina förhållanden har tagit slut och jag släppt den andra känslomässigt så på något mystiskt och outgrundligt sätt börjar jag leta efter en ny pingla. Jag vill inte och behöver inte det men ändå så är känslan lite som ett gift. Jag mår säkerligen bättre av att vara själv just nu men någonstans inom mig så känner jag att jag vill ha någon vid mig bara för att det är mysigt. Någon sa till mig "jag vet inte varför jag gör så här" och det kan inte jag heller svara på men jag vet att för min del så är det bara för att få ha någon som visar intresse för mig vilket är rätt nice och det är skönt med ego kickar, men jag hoppas att jag är tillräckligt stark för att inte falla för frestelsen. Det är lite som att jaga en hägring som man tror ska innehålla färskt vatten och kilovis med mat och när man tror man är framme så inser man att man borde skaffat fast mark under fötterna istället för att jaga runt efter korta kickar. 
Fastnar otroligt lätt för någon när jag känner så här, bara hon är rätt fresh, trevlig och allmänt skön så börjar jag bygga upp någon form av intresse för den personen. Jag vill inte det här men det sker per automatik i min hjärna, det känns verkligen som ett gift som tränger sig in i mina tankar och känslor. Hittills har jag aldrig lyckats stoppa det och så här i efterhand så är jag glad att jag inte gjort det men just nu vill jag inte känna giftet krypa omkring i mina tankar. Jag är verkligen en förhållande junkie som springer runt och letar efter nästa kick när jag väl skjutit i mig det sista av sprutan. Har alltid trott att jag inte behöver någon annan och så är det många gånger och det har jag inte ljugit om men jag kan inte rå för det här som sker med mig men den här gången ska jag stå emot det och bli lika ren som ett blekmedelstvättat underlakan. Det kanske finns något rehab för såna som mig.
Skicka mig till AFA "anonyma förhållande alkolister "


/MathiasGoes