I gårdagens metro hade de tagit reda på vad som kännetecknar bla 80-talisterna, det stod så här

80-talisterna - ångest
80-talisterna köper kravmärkt mjölk,har luffat runt i Thailand och vill köpa unisexkläder till sina barn. De får ångest vid tanke på pensionssparande och smältande glaciärer. Befinner sig i ett konstant tillstånd av beslutsvånda. Vill välja rätt partner, rätt utbildning, rätt outfit, rätt karriär, rätt diet, rätt bostadskö och rätt kontakter

Jag blir rädd när en morgon tidning kan ha så inåt helvete rätt om mig. Okej kanske stämmer det inte till 100% men ändå finns där väldigt många nyanser av vad som kan beskrivas som mitt liv.
Är jag en 80-tals klyscha?
Borde jag föra mitt liv i motsatt riktning, hora i bangladesh, köpa kvinnokläder till mina framtida killbarn, skicka 10ton kärnavfall till nordpolen, utbilda mig till präst, äta gamla sopor, flytta till Amazonas, börja umgås med alkolisterna vid Fristadstorget, bli homosexuell och sluta använda kläder?

Kanske?kanske inte? undrar vilket jag skulle må bäst av...slipper garanterat den här jävla oron över ens liv.

/mathiasgoes