Idag är en dag som man inte borde vaknat upp till. Jag skulle behöva en stor dos egoglädje som lättar upp mitt psyke. Jag kan få tunga perioder under vintern när det är mörkt 24-7. Jag vet vad det beror på och får skylla mig själv så det klagar jag inte på men det är fortfarande jobbigt. Det är svårt att förklara riktigt men allt sitter i psyket, det blir som en svag dimmridå som omfamnar mig och inget känns speciellt upplyftande. Händelser som jag vanligtvis blir glad av spelar ingen roll och jag tappar lusten till det mesta. Allt går över och det är positivt. Tänk vad lite sol och värme skulle göra för själen nu, en finkornig sandstrand, 32grader, några polare och en kall bira. Jag behöver något stort att se fram emot och enda chansen för det att hända är om jag tar tag i det själv. Jag kan bli avundsjuk på enkla och okomplicerade människor som blir glada för det lilla och uppskattar det fina i livet, människor som inte har stora krav på sitt liv utan är nöjda med att vara friska och ha mat på bordet. Men alla har väl sina hjärnspöken och perioder då allt inte är lika intressant längre, tror jag. Tänk om man kunde må bra av enkelheten. Det är inte bara världsekonomin som upplever recession utan även jag just nu, tillbakagång av ens liv är aldrig roligt. Det finns en strävan att alltid ta ett steg framåt och nu känns det som jag trampar kvicksand. Nej nu fan får det vara slut med mitt patetiska gnäll och jag får hitta på något lika spännande som ett oöppnat kinderägg.

/MathiasGoes